Först ut: Putney Swope

Putney Swope skrevs och regisserades av Robert Downey, Sr. 1969.

Putney Swope är namnet på filmens huvudkaraktär och är reklambranschens motsvarighet till Malcolm X skulle man kunna säga. Swope blir genom ett "demokratiskt misstag" och som den enda svarta mannen i styrelsen vald till VD för reklambyrån han jobbar på. Hans första uträttande består i att avskeda alla vita medarbetare och döpa om byrån till Truth and Soul, Inc.
Därefter säger han upp samarbetet med alla företag som handlar med alkohol, krigsleksaker och tobak. Putney Swope och Truth and Soul, inc. blir utpekade som en fara för nationen och företagets framtoning blir snabbt mindre Mad Men och mer militant och svarta pantrarna.
Inga kända namn dyker upp i filmen förutom en liten roll av en ung Alan Arkin (Glengary Glen Ross, Edward Scissorhands).
Huvudrollen spelas av Arnold Johnson men hans röst är dubbad eftersom han inte kunde komma ihåg sina repliker.

Robert Downey Sr. (Gissa vems farsa) hade en central roll i New York's Underground film rörelse på 60-talet. Downey har alltid jobbat "independent" vilket innebär att det sällan finns några pengar att göra film för och därför har han tyvärr inte gjort så många filmer. 

Downey gör i princip bara komedier och en av hans stora förebilder är Preston Sturges (Lady Eve, Sullivans Travels) som var en av Hollywoods stora satiriker och introduktör av en mörkare komik i 40 och 50-talets Hollywood.
Ett av Downey's störtsa fan är regissören Paul Thomas Andersson (Boogie Nights) som tyckte så mycket om det Downey gjorde med sina filmer att han direkt plockat vissa scener ur Downey's filmer och införlivat i sina egna.

I denna svartvita film tycker jag att höjdpunkterna är de få delarna som är i färg. Delarna som är i färg är reklamfilmerna som Truth and Soul, inc. Producerar. Här är ett exempel:



DVD: Putney Swope

Och vad är nu meningen med detta?

Som cineast stöter man på många olika och udda sorters filmer. Filmer som den vanlige tittaren kanske aldrig kommer komma i kontakt med eftersom hennes intresse inte sträcker sig så långt att hon kommer spendera timmar med att försöka hitta dessa obskyra titlar. Det innebär att hon kommer missa många filmer som aldrig tilltalade henne från början, och det gör så klart inte så mycket. Cineasten smickrar gärna sig själv med filmer som inte tilltalar den vanliga filmtittaren. Eftersom dessa filmer tilltalar honom och enbart honom genom aspekter som andra rent ut sagt skiter i. Men ibland stöter cineasten på filmer som innehåller samma höga underhållningsvärde som den vanliga filmtittaren efterlyser i en film. Cineasten kan då tycka att allmänheten inte förtjänar att känna till dessa filmer. Kanske om hon precis som cineasten själv pallar sig igenom 7 timmar dialoglös ungersk existensialism (helst svartvit). Kanske då kan hon förtjäna det. Men men, konsten är till för alla. Typ.

De s.k skatterna kan vara filmer som har överskuggats, haft en begränsad distribution eller helt enkelt underskattats av en del inflytelserika filmkritiker och skribenter. Så med denna blogg är meningen alltså att tillstå mina anhängare med dessa gömda titlar som borde haft en bredare publik.