American Boy: A profile of Steven Prince

Killen som säljer pistoler åt De Niro’s Travis Bickel heter Steven Prince och var en nära vän till regissören Martin Scorsese. 1978, strax efter sin dokumentation av The Band's sista spelning som fick namnet The Last waltz, gjorde Scrosese ett porträtt av sin vän Steven Prince.



Filmen går egentligen enbart ut på att Steven Prince sitter i ett vardagsrum och berättar anekdoter från sitt liv i en timme. Förutom att Steven har otroligt spännande historier att berätta så har han den där säregna förmågan att få folk att bara hålla käften och lyssna.
Prince återberättar händelser som: När han slapp militärtjänstgöring p.g.a sin sexuella läggning. När han var roadie åt Neil Diamond och gick på tjack. När han träffade en silverryggs gorilla med stråhatt och shorts på en hemmafest. Vissa av historierna är så fantastiska att de har dramatiserats i andra filmer. En historia avslöjar en mycket ökänd scens sanna ursprung. Denna:



Richard Linklater lät Steven Prince återberätta en av historierna i sin första rotoscoping-animerade film Waking Life.

Filmkritikern Hans Wiklund har en blogg där han listat sina favoritfilmer. På första plats hamnade filmen Goodfellas (Resten av listan var ganska förutsägbar den med). Jämt talas det om Goodfellas (Ja det är en bra film). Men varför talas det inte oftare om Scorsese’s långfilmsdebut Who’s that knocking at my door? som är ett så unikt och (ovanligt) personligt verk av Scorsese.  Så jag hänvisar till bloggens syfte och slår ett slag för saken genom att skriva kort om Who’s that knocking at my door?.
Den handlar om en ung grabb (Harvey Keitel) som lever ett inskränkt liv i New York där han förvirrat springer runt och leker gangster med sina tuffa kompisar. Så en kväll träffar han en jämnårig tjej på tågstationen. Nervöst inleder han ett samtal med henne. Han pratar om John Wayne och hon om franska modemagasin. Efter den kvällen inleder de en romans. Men när det kommer fram att flickan för ett tag sedan blivit våldtagen av sin förra pojkvän vet inte Keitel’s grabb hur han ska hantera detta, han som trodde att det här var en tjej han kunde gifta sig med. Han kommer fram till att de kan fortsätta träffas om hon ber om ursäkt. Filmen handlar till stor del om Scrosese's katolska religion och de absurda krav den ställer på “renhet” hos kvinnor och hur den manifisterar sig i mäns dåliga samvete och aggressiva utlopp.
Scorsese som från början inte skulle bli regissör utan präst kände antagligen att det fanns en del saker att ta itu med innan han knäppte på någon vit krage. Filmen är ett av de starkaste dramer Scrosese gjort men tyvärr så har den hamnat i skuggan av hans mycket ballare maffia "pang-pang" filmer.
Filmen innehåller en scen som spelas upp i mitt huvud varje gång jag hör ordet "grabbigt".
Jag bifogar den här nere.



Jag avslutar detta inlägg med en liten anekdot:
När Scorsese hade gjort klart Who’s that knocking at my door? fick en av hans stora idoler John Cassavetes chansen att se filmen. Cassavetes gratulerade Scorsese: “You’ve made one the greatest american films I’ve ever seen”. Efter det kunde han självsäkert åka till Kalifornien och spela in filmen Boxcar Bertha åt den notoriska independent producenten Roger Corman. Den filmen blev jävligt kass och på sitt återvändande till New York träffade han Cassavetes som välkomnade honom med orden: “Marty! It’s so nice to see you again and congratulations you’ve just spent a year of your life making shit”.
So long!

DVD: Who's that knocking at my door?

SE HELA AMERICAN BOY: A PROFILE OF STEVEN PRINCE HÄR NERE.